På cykel till Paris

Stoppa utvisningarna till Afghanistan

Vaknar i bästa kollektivet, cyklar i motvind, äter god gröt men nästan inget regn.

Får lite hjälp att packa ihop allt på morgonen av två svarta sötnosar

Vaknar i bästa kollektiva boendet – finns 300 såna här communities i Tyskland berättade min nya vän Sophie . Det är så himla bra. Kände mig såå hemma där. Vimpelfabrik – bara det ❤️

Tillslut kommer jag allafall iväg , trots att det är trevligt att sitta o prata … Sedan blir det samtal med såväl Radion som Tingsrätten. Idag bättre mottagning än igår då det inte fungerade alls. Försöker få en person att blir skuldfri då hon blivit lurad att låta annan person använda hennes BankID, inte lätt.
Det är så många broar och vackra hus att jag nästan börjar vänja mig…..men otroligt fint allt….

Många snälla som undrar hur långt det är kvar och om jag ör framme snart i paris. Men det är så konstigt – det blir bara längre o längre kvar hela tiden ….om det ska gå snabbare så måste man cykla större väger – men de minsta vägarna ör ju roligast…Har cyklat 89 mil och det är allafall minst 65 kvar …

Idag ingen militär alla som kommer o räddar mig …”hjälp hallå hitta en bra sovplats inatt åt mig ” – ingen kommer, ingen lyssnar . Staden hör är för stor . Kallt inatt , borde skaffa långkalsonger (precis som Lotte sa) men inatt sover jag inomhus….

Långa samtal med min guldkråka , hennes storebror samt försöker ta reda på om den ev framtiden i Iran. eviga samtal . Funderar tillsammans med vän som just återkommit från Iran vad han tror tycker tänker. Flera papperslösa i sverige som hör av sig om att de behöver mer hjälp – svårt att klara all mat på 800 i månaderna. Så ett samtal med en kille som inte pallar längre, som vill återvända till sin familj i Afghanistan. Det är inte första samtalet jag har om de som vill tillbaka när de inte orkar att misshandlas av systemet här längre …7 år av ovisshet är oändligt lång tid – oavsett hur gammal du än är….

evahallsten

Lämna en kommentar