På cykel till Paris

Samtalen idag har varit med min älskade guldkråka o hennes storebror, gode mannen och , kontaktpersonen . På nåt sätt har jag inte förstått ännu. Min älskade unge skriver : ”kan du inte invite me, please” Ja, om jag det kunde. Ska man börja tänka smuggelplaner nu….dom helt orealistiska smuggelplanerna som aldrig går att genomföra . Trots att jag cyklar så är det dagliga jobbet o samtalen densamma . Problemet nu ör hur jag ska kunna ladda mobil, cykeldator, powerbank och airpods . Himmel vad beroende jag är av allt – läsa kartor drar massor. Solcellsladdaren längtar visst till gotland, Tysklands som räknas inte som som som. Härlig dag, ingen punka, starka ben och 103 km närmare Paris – tjoho !